En klubbidentitet är inte någonting givet en klubb bildas med, utan någonting som utvecklas över tiden, och som förändras över tiden. Genom klubbens förutsättningar, prestationer på plan, medias bevakning, och så vidare – men kanske allra mest genom klubbens supportrar. Både i vårt förhållningssätt till och i vår beskrivning av klubben är det du och jag som skapar HIF:s identitet. Därför borde vi, menar jag, inte sitta med ett förstoringsglas och försöka analysera det som ”är HIF” utan snarare fråga oss vilka vi vill vara? Här är det viktigt att inte blanda ihop det med att vi vill vinna på plan, det vill vi naturligtvis göra. Men vår klubbidentitet ska snarare ses som ett svar på frågan "vilka som vinner på plan?"Det finns klubbar som har försökt bygga upp en identitet som bygger på sportsliga framgångar – vi har själva till och från gått i den fällan. Detta och en stor del av problematiken i det beskriver Rosehill Park utmärkt i det blogginlägg som inspirerade mig till den här krönikan.”Att försöka bygga en identitet kring sportslig framgång är ett fundamentalt feltänk för en Allsvensk fotbollsklubb. Förr eller senare kommer baksmällan och då har man inget att luta sig tillbaka på.” (http://www.bakgatan.se/v3/2015/07/01/dags-att-definiera-vem-vi-vill-vara/)Det här är en mycket bra observation för det vi borde vilja luta oss på är ju värden som finns kvar i synnerhet vid motgångar – det är ju då vi behöver dem som mest. Där har vi trots allt historiskt lyckats rätt väl och skapa en bild av Olympiapubliken som trogen, vilket vi vid flera tillfällen också levt upp till. Sveriges mest lojala supportrar har vi ofta kallats och det har ofta stämt! Men hur är det med den saken idag? Jag vill mena att den delen av vår identitet håller på att sakta glida oss ur händerna som en direkt konsekvens av hur vi själva har agerat. I ivern att bli en bli "ledande i Skandinavien" har en syn på supportrar som ”rationella kunder” fått styra marknadsföringen. Utan hänsyn till hur det har skapat det som länge varit den kanske starkaste delen av vår identitet, en trogen publik, har kommunikationen utåt i högre och högre grad förmedlat motsatsen. Vi har blivit gång på gång fått höra att anledningen till att vi går på Olympia är sportsliga framgångar och bra service – samt att nyckeln till fler supportrar är ännu mer sportsliga framgångar och ännu bättre service.Och visst ska vi ha bra service på Olympia, precis som att det är en självklarhet att sportsliga framgångar är ett mål för föreningen. Men parallellt med detta arbete finns det hela tiden en uppgift om att måla klubben i de färger vi vill att den ska ha och att tillsammans skapa grundvärden vi alla kan ställa oss bakom som inte är beroende av SM-guld eller korta korvköer.Jag skulle både som en del av marknadsföringen från kansliet och i andra sammanhang vilja se en mycket mer romantiserad bild av Olympia som arena och av oss HIF:are som supportrar.Olof Mattisson, styrelseledamot Kärnan