Redan första gången jag såg ritningen för hur nya Södra Stå skulle se ut började jag drömma om hur det skulle kunna bli på läktaren. Då var det avlägset, och abstrakt. Men samtidigt konkret eftersom tidigare läktarupplevelser på bortamatcher där vi givits bra sektioner och lyckats mönstra stora bortaföljen gett oss en försmak. Detta i kombination med den målmedvetna men samtidigt spontana och spretiga utveckling vår läktarkultur under min tid som aktiv supporter har haft. Den har växt och utvecklats på det sättet en subkultur i motvind med en stark inre tro på det de inblandade tror på gör. Vi har växt utan påverkan av vilken utveckling andra lags supportrar har tagit eller vad media har skrivit om oss. Det har gett oss en särpräglad supporterkultur, i många avseenden unik i Sverige idag, och med den utformning på läktaren som ritningarna skvallrade om föreställde jag mig vad som skulle hända när den maskros som växt upp igenom asfalt nu skulle planteras i en rabatt med närapå optimala förutsättningar för att skapa bra stöd. Vid det här tillfället var arenaritningen inte ens klubbad och det skulle dröja flera turer innan så blev fallet.Som HIF-supporter var jag knappast ensam om att inte våga ha allt för höga förväntningar på att det faktiskt skulle bli av. Men tillslut så klubbades ombyggnaden igenom och en bit in på årets säsong fick vi äntligen flytta upp. Eller ned kanske man borde säga. Att kapaciteten i år är långt ifrån vad den kommer att vara i framtiden gjorde säkert många besvikna men jag tror det har varit positivt för oss. För även om vi redan ifrån första matchen märkt en stor skillnad på stödet jämfört med tidigare – trots betydligt lägre publiksiffror inledningsvis – så märktes det att det var en ny läktare som vi ännu inte riktigt behärskade. Vi har utan problem sjungit ut Stockholmslagen, Hammarby, Djurgården och AIK, men det kändes ändå som om vi inte nådde upp till vår fulla kapacitet. Som en parentes kan tilläggas att både Djurgården och AIK faktiskt lät mest på den i samband med Celtic-matchen så galet upphaussade Swedbank Stadion – inte Malmö själva. Men det var inte förrän i förra matchen, mot Halmstad, som jag kände att vi faktiskt hade börjat hitta hem på Södra Stå. Detta tror jag hade tagit betydligt längre tid om läktaren redan från början hade kunnat fyllas till sin fulla kapacitet på 4500.Olympia är fortfarande en arbetsplats men på Södra Stå har vi börjat göra oss hemmastadda och nu väntar årets kanske viktigaste hemmamatch. Eftersom biljetterna på kortsidan sedan länge är slut så hoppas jag att även 37:an och 36:an till den här matchen kommer att fungera som klackläktare. Mot Halmstad märkte vi vad som händer när alla på kommer till Olympia med inställningen att vilja bidra till stödet. Trots att vi sjöng högre var det också lättare än någonsin. Ditt stöd bidrar till läktargrannens stöd och vice versa. Jag tror också de flesta delade min spontana och väldigt positiva överraskning när den södra delen av Östra från ingenstans drog igång en sång med en ljudstyrka vi inte hört därifrån sedan ”klacken” flyttade ner. Ditt stöd bidrar till grannens stöd och vice versa!Mot Malmö kan vi därför vara helt säkra på att läktarmatchen ligger helt i våra egna händer. Går vi in med samma inställning som mot Halmstad så kommer det inte att vara någonting att snacka om. Men det vore märkligt om det stannade där. Mot Malmö förväntar jag mig ljudtoppar som vi aldrig har varit i närheten av tidigare på Olympia och jag tycker det är en välgrundad förväntning sett endast till fakta. Eftersom psykologin är en viktig del uppmanar jag därför alla att koppla bort det som hände i slutminuterna mot Norrköping och allt vad Champions League heter och istället fråga er, finns det någon anledning till att vi inte kommer att slå hela Sverige med häpnad under derbyt? Nu är förutsättningarna äntligen våra.Olof Mattisson, styrelseledamot Kärnan
Derbyn vi minns: 2010 – Olympia
Derbyt var nästan som hämtat ur en bok, om hur derbyn ”ska vara”.
I alla fall första halvlek går det att romantisera mycket kring, och det är också den halvleken som lever kvar i minnet och definierar matchen. Men halvleken är också lite av en symbol för hela våren det året. En vår som förmodligen innehöll ett av de mest svårslagna lagen i HIF:s historia och präglades av ett stabilt försvar och enorm krigarinställning på alla positioner, kryddat med offensiv briljans i form av Rasmus Jönsson som kanske kom till sin rätt allra bäst i det här laget med löpvilliga spelare som Gashi, Sundin, Lindström och Christoffer Andersson runt sig på mittfältet och i anfallet.Inför matchen, som var Allsvenskans sjunde omgång det året, så hade HIF mer eller mindre kört över allt motstånd. Inte genom att alltid spela en fantastisk fotboll utan genom kamp, vilja och ett väldigt bra försvarsspel. 5 vinster och 1 oavgjord med 9-1 i målskillnad utgjorde vårt facit inför matchen som skulle sätta oss på ett rejält prov tidigt.Inte ens 5 minuter hade gått när Malmö får en helt felaktigt dömd straff efter att domaren dömer för hands när bollen tydligt träffar Marcus Nilsson i ansiktet. Wilton Figureido tar hand om den och sätter den i mål även om Pär Hansson är nära att ta den.Men både på läktaren och på planen visar vi direkt att vi inte viker ner oss och att vi är numret större än Malmö. Trots underläge så är det bara HIF-sånger som hörs och på planen vinner vi i stort sett varje duell. Det är inte alltid skönspel i den vanliga bemärkelsen, men någonstans är det precis såhär man vill se HIF spela i ett derby. Rätt snabbt märker man var det är på väg och det dröjer inte länge innan Ardian Gashi sätter 1-1 efter en fast situation där vi mer eller mindre forcerar bollen in i mål.Efter kvitteringen fortsätter HIF att mala på och Malmö har inte mycket att sätta emot. Varje fast situation känns farlig samtidigt som spelet på plan i stort sett endast är på Malmös planhalva. Sedan i ett anfall där det känns som att mer eller mindre hela laget är inblandat får tillslut Marcus Nilsson bollen framför helt öppet mål av Erik Sundin. Frågan är om Sundin misslyckas med ett avslut eller bjuder på en passning snett inåt bakåt, som om den är avsiktlig håller hög internationell klass, men oavsett vad så känns det skönt att Marcus Nilsson får revansch efter den feldömda straffen.Andra halvlek präglas av betydligt lägre tempo men det är ändå HIF som är det bättre laget och 3-1 känns närmre än 2-2. Men matchen slutar 2-1 och både på plan och på läktaren sjuder det av självförtroende under 90-minuter. Det var en sådan match där det trots underläge och uddamålsseger egentligen aldrig kändes som om det kunde bli någonting annat än vinst.Olof Mattisson
Stor derbyuppladdning på The Tivoli 8 maj
Den 8 maj tar HIF emot Malmö FF i årets hemmaderby. Avspark är klockan 20:00 och nu kan vi presentera den perfekta uppladdningen för alla HIF:are!Kärnan har bokat The Tivoli och dörrarna slår upp redan klockan 16:00. Medlemmar kommer, som vanligt, ha bättre priser i baren. Stora salen, vinylbaren och uteserveringen kommer att vara öppet. Gott om plats med andra ord, men vi ser till att fylla allt till bredden!Musik, skönsång, mat, dryck och en jävla massa HIF:are – fler ingredienser behövs inte för en lyckad derbyuppladdning.Kärnan finns på plats för att sälja souvenirer, medlemskap och bussbiljetter till kommande bortaresor.Vi ses på The Tivoli!