Björn Helgesson är numer än välkänd profil i HIF-kretsar. Dels för att han är upphovsmannen till HIF-hymnen, På gator röda och blå, men också för att han oftast finns på plats när HIF spelar, både på Olympia och på andra arenor runt om i landet. Inte sällan ser man en leende Björn på någon av Kärnans bussar. Vi tog ett snack med Björn, som de senaste åren varit en trogen medlem i Kärnan.Varför är du medlem i Kärnan, Björn?– Det bör vara lika självklart som amen i kyrkan att man som HIF:are är med i den officiella supporterföreningen. Utöver denna grundläggande självklarhet, så gör Kärnan ett fantastiskt jobb med att förbättra vår supporterkultur på flera olika plan.
Vad tycker du att du får ut av ditt medlemskap?– Så otroligt mycket mer än de hundra kronor som medlemskapet kostar! Inte minst har jag Kärnan att tacka för ett gäng väldigt trevliga bortaresor och en stabil uppsättning snygga t-shirts och halsdukar. Jag tror jag köpte alla plagg ni producerade förra säsongen.Vilket är ditt bästa minne av säsongen 2013?– Jag vet faktiskt inte varför, men 4-2-segern mot BP hemma var nog faktiskt den match jag njöt mest av. Det hade gått knackigt ett tag där och kändes som en typisk skitmatch som vi skulle tappa poäng i, men när Lindström dundrade in 3-2 med drygt fem minuter kvar förlöstes så mycket. Har dessutom för mig att vi tillfälligt återtog serieledningen i och med denna seger också. Annars var Kalmar borta (trots 1-1) en av de roligaste resorna och självklart den galna segern borta mot IFK Glenn.Vad har du för förhoppningar inför årets säsong?– Jag tror faktiskt det kan bli en go HIF-säsong på många plan, då det känns som vi kommer slå rejält ur underläge. Alltså, jag vill inte framstå som löjligt optimistisk och inser såklart att förutsättningarna inte är optimala, men samtidigt tror jag att just det kan göra oss starka; både supportrar och laget. Detta är också min förhoppning vad gäller Kärnan - att ännu fler ska bli medlemmar och känna sig delaktiga i föreningen. Mitt eget medlemskap kommer jag utnyttja genom att åka med på så många bussresor jag bara kan.Vad säger du till de som ännu inte är medlemmar 2014?– Det är jävligt enkelt: BLI MEDLEM! Vi var över 1100 förra året och ska i alla fall inte bli färre i år! Ni som tror att ett medlemskap i Kärnan bara är till för en viss sorts supportrar måste tänka om - en massiv supporterförening är mäktigt! #ÅretsViktigasteHundringBli medlem här
Han är Kärnans nya ordförande
På årsmötet den 4 januari valdes Martin Nilsson till ny ordförande i supporterklubben Kärnan. Martin har en lång karriär som HIF-supporter i ryggen. Han började följa HIF redan 1989 och sedan 1997 är han trogen säsongskortsinnehavare. Under 2013 ingick han i Kärnans styrelse och nu ser han fram emot att leda arbetet i en delvis ny styrelse som har stora ambitioner.– 2013 passerade vi för första gången 1000 medlemmar så vi har en bra grund att bygga vidare på. Förra året var vi många som la ner väldigt mycket tid på verksamheten och det är ett måste om man vill nå resultat. Jag tror att det blir en svår utmaning att behålla det höga medlemsantalet men genom att fortsätta hålla hög kvalitet i vårt arbete ska vi göra vårt allra bästa, säger han.
Ett missat Europaspel och tunga spelartapp gör att förväntningarna på årets HIF inte är skyhöga. Förväntningarna på Kärnan är desto större, tror Martin.– Vi fick mycket positiv feedback förra året och det är det som gör att man hittar kraft att fortsätta. Alla timmar vi lägger ner är enbart för HIF:s och våra medlemmars bästa. Man ska inte heller glömma att Kärnan är en medlemsstyrd förening och vi är beroende av medlemmarnas engagemang. Vi i styrelsen kan inte värva 2000 medlemmar själva, eller få 200 personer att följa med på en bortaresa. Det är medlemmar som genererar fler medlemmar och resenärer som genererar fler resenärer. Allt vi kan göra är ett så bra jobb som möjligt baserat på vad våra medlemmar vill ha.En av framgångsfaktorerna för Kärnan under 2013 var enligt Martin att föreningen blev bättre på att tydliggöra sin roll.– Det har tidigare funnits lite frågetecken kring Kärnan, bland de som inte är så insatta i HIF:s supporterkultur. Det är helt förståeligt. En del har trott att Kärnan är detsamma som klacken. Vissa har till och med trott att vi slåss och bränner bengaler. Det är missförstånd som vi alltid vill reda ut.– Inför förra säsongen bestämde vi oss därför för att bli mer aktiva i vår kommunikation, både med medlemmar och med andra HIF:are. Jag tror att det har gett resultat. Helsingborg har historiskt sett haft ett ganska svårjobbat klimat men jag tror att det är på väg att förändras. Folk har generellt en mer positiv syn på oss supportrar idag än för 5-10 år sedan, säger han.Att synas mycket är viktigt.– Vi kan inte förvänta oss att folk ska ta reda på information om oss. Vi måste själva ta initiativ och synas i rätt sammanhang. Röd lördag som arrangerades 2013 var ett bra exempel där vi syntes och fick många nya medlemmar. Inför Elfsborg hemma på Olympia satte vi dessutom upp 10 000 informationsblad på sittplats. Fotarbete är viktigt, man får inget gratis.Under året som kommer ser han flera potentiella höjdpunkter.– Den första resan till Norrköping blir nog riktigt bra tror jag. Jag vill inte avslöja för mycket men vi har tagit fram ett erbjudande som få kan klaga på. På söndag klockan 18:00 släpper vi både information och biljetter. Hemmapremiärer är alltid efterlängtade också, jag hoppas på en repris från förra året. Överlag hoppas jag få se många nya ansikten ombord på våra resor och i samband med våra aktiviteter.
Bortaresor är en stor del av Kärnans verksamhet men under säsongen kommer det även att hända mycket annat.– Precis som förra året kommer vi att ta fram nya souvenirer. De vi tog fram 2013 sålde riktigt bra. Vi kommer även att ordna talarkvällar med spelare och ledare inom HIF, ett inslag som uppskattas av många. Sen har vi en del andra aktiviteter i kikaren, men jag avvaktar med att berätta om dem. Vi har trots allt bara suttit i styrelsen i en knapp vecka än så länge.Martins uppmaning till de HIF:are som inte tidigare varit medlemmar i Kärnan är enkel.– Ta åtminstone reda på vad ett medlemskap innebär och ger. HIF är en storklubb i Sverige och då behövs en stark supporterförening. Om man utgår från Olympias publiksnitt så är var tionde besökare medlem i Kärnan. Det är bra, men det kan bli ännu bättre. Vi finns här för alla supportrar, oavsett om man står och sjunger på 37:an eller om man sitter på Västra. Det finns något i Kärnan för alla. Och utan att låta för självgod kan jag med stolthet säga att man får ut extremt mycket för den hundralapp som medlemskapet kostar. Jag hoppas vi ses under säsongen!
Johan vann det första säsongskortet – vem kammar hem nästa?
När Kärnan lanserade speltävlingen HIF1X2 var Johan Larsson inte sen att haka på. Johan är en trogen HIF-supporter som såg sin första match med HIF 1988. I onsdags blev han den förste vinnaren av ett säsongskort på Olympia.– Det känns kul. Jag hade givetvis tänkt köpa årskort ändå, men nu kan jag lägga de pengarna på andra HIF-relaterade saker. Souvenirer, resor, eller kanske ett årskort till farsan som också är HIF-supporter sedan länge.Johan uppskattar initiativ som syftar till att stötta HIF och kan man dessutom vinna något själv finns det inte mycket att tveka på.– Nej, verkligen inte. Det finns många som tycker att det är roligt att tippa på exempelvis Stryktipset. Idag finns det ju hur många spelsajter som helst, men eftersom HIF gynnas av att man spelar på Svenska spel, med ett HIF-registrerat spelkort, så är ju valet hur enkelt som helst.Johan tvekar lite när han får frågan om att dela med sig av sina speltips.– Jag spelar rätt mycket singlar, det kan jag väl säga. Annars har vi två bra spelexperter på Kärnans hemsida, Fredrik och Tony. Även om man inte håller med om allt de säger så är det bra inspiration när man sitter och ska fylla i sin rad. Att Spelmannen Tony på Högaborg dessutom tagit fram ett andelsspel i Kärnans namn tycker jag är grymt, säger han.Fram till och med söndag klockan 18:00 kan du vara med och tävla om ett säsongskort på Olympia 2014. Det är hur enkelt som helst. Läs mer om hur du gör för att delta och om projektet som helhet.#HIF1X2vecka50
Från Bjuv till Istanbul som målvakt och supporter
– Jag känner mig som en supporter. Jag kommer ibland på mig själv med att hela avbytarbänken sitter och tittar på mig för att jag sitter och skriker. Det kan vara lite jobbigt att sitta still ibland. Men för mig är det självklart att stötta från bänken, hellre det än att tugga tuggummi och försöka se cool ut. Jag har ju själv gått på Olympia sen barnsben, så jag vet vad HIF betyder.Orden kommer från Daniel Andersson som i år gör sin sista säsong som spelare i HIF. Danne har under åren fått en stor plats i många HIF-hjärtan, både tack vare sina insatser på planen och sin personlighet utanför. Resan från pojklagsspel i Bjuv till de stora arenorna i Europa har varit lång och händelserik.– Bjuv är min moderklubb och resan därefter har varit rätt brokig. Ramlösa BoIS, Ängelholm, Kalmar FF, Trelleborg, Högaborg, AIK, Hibernian och HIF. Jag har spelat i alla serier, från division 6 till Allsvenskan. Jag har krigat både i botten och i toppen.Som fotbollsspelare har Danne upplevt mycket och det har inte alltid gått spikrakt uppåt.– När jag tackade ja till Kalmar var det i ett svagt ögonblick. Jag var där en säsong, 1994 och vi hade inte ens en målvaktstränare. Det var VM i USA det året och vi spelade Allsvenskt kval mot Hammarby. Vi förlorade och jag vände hem till Skåne och Högaborg där jag spelade i tre år. Vi promenerade igenom division 3 och sen spelade vi i tvåan i två år. Vi slog bland annat ut Malmö FF i Svenska cupen här på Olympia, jag tror det var 1997.
TFF, som tidigare nekat Danne ett kontrakt, följde honom under hans tid i Högaborg och 1999 blev det en flytt till Trelleborg.– Jag spelade där i två säsonger och det gick bra. 2000 övertalade AIK mig att inte nappa på ett erbjudande från Portugal så jag hamnade i Solna där jag tillbringade två och ett halvt år innan jag försvann till Hibernian i Skottland. Tiden i AIK var bra, jag har absolut inget att klaga på. Men det är klart att det är svårt att få samma passion som för HIF, det är omöjligt. Du kan se det som att vara i en fosterfamilj några år, de behandlar dig väl men kött och blod är något helt annat.I Skottland samlade Danne på sig nyttiga erfarenheter och derbyna mot Hearts minns han än idag.– De är häftiga, hela arenan kan ställa sig upp och vråla ut sin ilska över ett feldömt inkast. Det är stor rivalitet med mycket nidsånger om varandra. Dock så har jag skotska vänner som besökt Skånederbyna och de är djupt imponerade, de förstår vilken rivalitet som finns mellan HIF och MFF. Här är det dock mer koncentrerat till klackarna och vissa sektioner.Efter flera lyckade säsonger i Hibernian hörde HIF av sig. Danne hade precis blivit erbjuden en förlängning av kontraktet med Hibs men när Helsingborgs IF var i andra änden av luren kunde han inte säga nej.– Det var ju inte vilken klubb som helst som hörde av sig. Det var ju HIF och mina känslor för klubben har alltid varit starka. Jag har själv stått på Olympia i unga år och hejat, så det fanns inte mycket att tveka på.I sin barndoms favoritklubb blev Danne snabbt en favorit bland supportrarna.– Det har varit en fantastisk resa och jag har upplevt både hyllningar och kritik. Jag tillhör väl den skaran som inte blir så förvånad när supportrarna kräver med kämpaglöd eller att spelarnas löner ska sänkas. Att vara supporter handlar om passion, det är ingen beställningsvara. Jag har full förståelse för den frustration som ibland finns och jag är evigt tacksam för det stöd jag fått.Vissa matcher etsar sig fast i minnet för all framtid, Galatasaray borta 2007 är en sådan match.– Vi åkte ner till Istanbul och stod för en fantastisk insats. Vi vet att lag som Manchester United åkt dit och vänt, de har haft ett helvete. Den kvällen klaffade allt för oss, vi spelade bra fotboll och visade rätt kyla.
En annan match som Danne gärna pratar om är returmötet med Heerenveen hemma i kvalet till UEFA-cupen 2007.– Vi förlorade med 5-3 borta och alla trodde att det var kört. Det var bara 37:an som var full på Olympia i returmötet. Vi smetade ut dem som margarin här på Olympia och många satt nog hemma och undrade vad som hände. ”Gick de vidare?”. Ja, det gjorde vi, så kyss mig någonstans…Utanför fotbollsplanen har det också hänt mycket. Många minnen, roliga historier och anekdoter som för evigt kommer att berättas i Olympias katakomber.– Det finns hur mycket som helst, men vill inte hänga ut någon. Det är allt ifrån missade flyg till värpande hönor i gamla spelares lägenheter. En rolig historia som utspelade sig innan min tid var när HIF var någonstans i Östeuropa. Motståndarnas materialförvaltare gick fram och skulle hälsa på Sverker, ”I come from Gdansk” sa han. Sverker sträckte fram handen och sa, ”GSvensk”. Om det är sant eller inte vet jag inte, säger han och skrattar.Dannes kärlek till HIF är svår att ta miste på. Men trots detta är han väl medveten om att det finns mycket som behöver förbättras för att klubben ska ta upp kampen om att bli Skandinaviens nummer ett.– HIF är en sovande jätte. Vi har haft mycket framgångar på sistone men vi saknar träningsanläggning och Olympia borde ha byggts om för länge sen. Men jag är medveten om att det är mycket som spelar in, ekonomin inte minst. Men vi måste ända snegla mot klubbar som FCK om vi vill vara med och kriga.– Sen finns det en hatkärlek till HIF i Helsingborg som jag inte riktigt förstår. Alla vill att det ska gå bra för oss men vi får inte ges för mycket medel för att växa. Jag har svårt att begripa den inställningen. Det finns ett stort intresse och en bra supporterbas kring HIF, det har det alltid funnits, men det är mycket runt omkring som måste förbättras. Men på många fronter ligger vi i framkant.Den som varit uppmärksam på Olympia har ibland hört sången ”Danne han har 1,47”. Spekulationerna om vad den betyder har varit många.– Ja, jag kan lika gärna berätta. Vad gör det om 100 år? Det var 2010, då jag var en vända i Ängelholm, och HIF hade match i Halmstad. Jag åkte bil dit med min kusin Micke och några andra från HLC. De kom inom och hämtade mig i Ängelholm och vi började läska på rätt bra. När vi kom fram till puben i Halmstad var det ett jävla tryck och folk ville bjuda, det var grymt. På väg till arenan gick vi inom bilen där Micke hade en alkometer. Jag blåste 1,47 och det får jag ju höra idag. Jag var ju dock inte ensam om att göra det, haha.Livet som supporter tilltalar Danne och det leder oss in på frågan om vad som händer efter säsongen, när karriären som aktiv spelare är över.– Ingenting är klart men jag för en dialog med HIF. Det handlar om en tjänst i ledarstaben kring A-laget. Men det finns inget konkret än, fast jag vill vara kvar i klubben. Jag hoppas att vi hittar en bra lösning, annars ses vi på nästa pubsamling, det kan jag säga direkt.Den 27 oktober gör han sin sista match inför hemmapubliken på Olympia. Södra ståplats ska fyllas till bredden när två legendarer ska tackas av.Tack för allt Danne. Vi vet att vi kommer att ses många gånger framöver. CTFO
En norrländsk saga går mot sitt slut
Drygt 1 300 kilometer från Sundets Pärla, i Södra Lappland, ligger ett samhälle som heter Grundfors. Grundfors är en liten by och antalet året runt-boende är lätträknade. Det var från denna by som en ung kille begav sig till Skåne för att söka lyckan, för mer än 40 år sedan. Sverker Eliasson är hans namn och hans historia är unik på många sätt.Att Sverker skulle stanna i Skåne i flera decennier var inte självklart.– Jag hade precis avslutat min militärtjänstgöring och begav mig till Helsingborg för att söka jobb. Den första tiden bodde jag hos min bror Staffan och jag ska erkänna att jag var på väg att åka hem igen redan efter en vecka.Men Sverker stannade. Staffan började jobba med ungdomslagen i HIF 1971 och det dröjde inte länge innan han lockade över Sverker från Röda Nejlikan, där han först hade fått en tjänst.– Jag var ung och fick börja träna pojkar i HIF, bland annat en 9-åring vid namn Urban Stoltz. På den tiden kunde man inte tro att han skulle komma att spela 500 A-lagsmatcher för HIF, det känns häftigt idag.Åren gick och Sverker blev kvar i Helsingborgs IF. Han tränade många pojklag fram till 1990 då han fick frågan om att bli lagledare i HIF:s reservlag.– Jag var väl lite tveksam men jag hoppade på. Vi hade en materialare på den tiden som hette Arne Björnstedt och han sa att jag skulle ta över efter honom. Arne tyckte väl att jag var lämplig och när han fick problem med hjärtat så fick jag ta över.Året var 1991 och Sverker har stannat på sin post sedan dess. Han minns tillbaka på sin första tid med stor glädje.– Första träningslägret jag var med på åkte vi till Tampa i USA. Det var ganska nervöst, min engelska var ju inte den bästa. Det var bland annat Ola Nilssons första träningsläger och jag kommer ihåg att han ville hem efter två timmar.
Sedan denna USA-resa har mycket hänt. Sverker har varit med om en fantastisk resa och han blickar tillbaka på en karriär med både glädje och motgångar.– Mitt bästa minne är när vi gick upp i Allsvenskan 1992. Vi hade inte varit med i Allsvenskan på 26 år, vi hade kämpat länge för detta. Det är ett minne jag alltid kommer att bära med mig.Även senare under karriären fick Sverker äran att vara delaktig i stora framgångar.– Inter borta är såklart ett helt fantastiskt minne. Spelarna var totalt slut efter matchen och det var några som kräktes. Det var dessutom nära att jag inte ens hade varit på plats. Jag arbetade på ett företag här i stan på den tiden och det hade aldrig varit några problem att få ledigt. Men till denna resa gick det helt enkelt inte. Jag minns att jag tjatade ända in i slutet men det var blankt nej. Det var ju HIF:s viktigaste match någonsin så dagen innan avresan sa jag helt enkelt upp mig.Att kombinera ett heltidsjobb med att vara materialförvaltare var inte alltid en dans på rosor.– Jag fick börja jobba klockan 05:45 på morgonen för att kunna gå vid tretiden på eftermiddagen, det var rätt kämpigt.Under alla år i Helsingborgs IF har han även hunnit uppleva en hel del motgångar.– När vi missade Allsvenskan 1991 är ett tråkigt minne och guldmissen 1998 var hemsk. Vi hade tryckt upp tröjor, hade champagneflaskor redo och bussen vi åkt till Göteborg med höll på att tapetseras med ”SM-guld 1998” under matchens gång. Det var bara att ställa in alltihop och åka hem.Sverker har alltid haft en bra relation till supportrarna.– Vi har alltid haft en fantastiskt bra relation. Jag beundrar fansen i Helsingborg och jag kommer sakna dem mycket. Man får ibland höra att det pratas om en, det är roligt. Jag minns ett år då jag hade som vana att gå över planen och lägga vattenflaskor vid sidlinjen nedanför den östra läktaren innan avspark. Då sjöng alltid fansen min sång, det är sånt som jag aldrig glömmer. Jag minns även matchen i Europa League då de hade ett tifo för mig, det var jätteroligt. Och att jag har en Facebooksida med nästan 1000 medlemmar…det är ju rätt galet.
Relationen till spelarna har också varit bra. Genom åren har han mött människor som han alltid kommer ha kontakt med.– Sven Andersson och jag har alltid jobbat bra ihop. Jag hade också en bra relation till Roland Nilsson och givetvis Álvaro Santos. Jag minns när Álvaro var i HIF den första vändan 2000. Vi var på ett träningsläger och Àlvaro hängde i mitt rum från tidig morgon till sen kväll. När han sen blev utlandsproffs hade vi en fortsatt bra kontakt. Han brukade ringa mig och säga ”Hej Sverker, det är Álvaro. Kan du ringa upp mig?”. Jag har aldrig riktigt luskat ut varför jag skulle ringa upp, haha. Jag blev väldigt glad när han kom tillbaka till HIF, det blev jag verkligen.Som materialförvaltare är det ordning och reda som gäller, något som inte alla spelare haft lätt för genom åren.– Nä, det har funnits en del riktiga slarvpellar. Loret idag är ju ett exempel och Samuel Aziz hade noll koll. Ungdomar blir slarvigare och slarvigare tycker jag, det var bättre ordning förr när den äldre generationen var unga. Sven Andersson har alltid varit en pedant. Men det finns ju ordningssamma unga spelare idag också, förvisso.Alla sagor har ett slut, den om Sverkers tid i HIF är inget undantag. I år gör han sin sista Allsvenska säsong och tanken är att återvända till hembyn Grundfors.– Jag har mitt föräldrahem kvar i Norrland så jag kommer nog att tillbringa en hel del tid där. Jag jobbar mars månad ut sen den 3 april åker jag norrut, sen får vi se. Jag ska fira min 65-årsdag där uppe med min fru, kanske kommer barnen upp också. Jag har en grabb på 33 och en dotter på 27. Vi har ju inte haft så mycket ledigt om somrarna så jag har en del tid att ta igen där uppe.Vem som nu ska förse spelarna med det välkända kaffet är oklart. Vad är egentligen hemligheten med Sverkers kaffe?– Äsch, det är bara att hälla på tills man säger ”det ser bra ut”. Det är ögonmåttet som är viktigt.Innan vi skiljs åt vill Sverker passa på att leverera en hälsning.– Hälsa alla supportrarna från mig. Den 27 oktober mot Kalmar gör jag min sista hemmamatch, det kommer bli vemodigt att sluta. Jag kommer att bära kostym. Allt har ett slut, även min bror Staffan som idag är lagledare för U21 gör sin sista säsong. Tillsammans har vi varit i föreningen i 85 år. En dag måste man fatta beslutet och det har jag gjort nu.Sverker kommer alltid att ses som en legend i Helsingborg. En norrländsk trotjänare som med sin lojalitet och personlighet klivit rakt in i många HIF:ares hjärtan.Den 27 oktober ska vi visa Sverker vår uppskattning, låt oss fylla den södra läktaren för Sverker Eliasson och låt hans sång eka i tiden.