Det var i en träningsmatch mot FC Köpenhamn på Olympia det hela började. En 20-årig brasilianare från Belo Horizonte provspelade för HIF och på läktarna satt de närmast sörjande. Vi skulle kvala till Champions League och en målspruta var mer än välkommet. Namnet på den 20-årige brassen med ruggig teknik och kvickhet var Álvaro Santos. Han gjorde två mål och en assist i den där träningsmatchen mot FCK om mitt minne inte sviker mig, och när vi nu 14 år senare blickar tillbaka på denna dag är det svårt att hålla tårarna tillbaka. Inte för att Álvaro gjorde två mål i den där matchen utan för att vi idag vet vad han betytt och betyder för vår förening.Mellan 2000 och 2003 fick vi njuta av Álvaros konster och med tiden lärde vi känna honom som mer än bara en oerhört talangfull fotbollsspelare. Världens snällaste man blev snabbt en publikfavorit på Olympia och älskad av en hel stad. Med sin ödmjukhet och lojala inställning var han i det närmaste en kontrast till den stereotypa bilden av en brasiliansk fotbollsstjärna.Och kärleken verkade ömsesidig. Álvaro sa vid flera tillfällen att han hade hittat sitt andra hem i sundets pärla och vi har nog delvis en viss materialförvaltare att tacka för det…2003 kom och klubben stod på ruinernas brant. Vi var i desperat behov av pengar för att kunna överleva situationen som ledningen försatt oss i. Borta var alla miljoner från Champions League-äventyret men kvar fanns spelare som Álvaro Santos.Jag minns det som igår. Jag satt på Olympias västra läktare och kollade på en B-lagsmatch. Det var nedstämt, ryktena om att Álvaro skulle lämna hade cirkulerat en tid. Alla förstod att det var nödvändigt, men sorgen var lika stor ändå. Över situationen och över att tvingas ta avsked av en spelare som på bara tre år trängt långt in i varje rödblått hjärta. Så kom beskedet: Álvaro var klar för FC Köpenhamn. I efterhand har det kommit fram att han gick till den klubb som betalade HIF bäst, även om det var mindre förmånligt för honom personligen. Och jag kan svära på att det var ett enkelt beslut för honom.Álvaros tid i HIF var förbi, för den här gången. Varje vinter de kommande åren var han dock ett av de hetaste silly season-ryktena. Är Àlvaro på väg tillbaka? Är han klar? Oftast handlade det om tomma rykten, men man fick ändå en naiv och hoppfull känsla i magen varje gång man läste det. Men Álvaro stannade kvar utomlands och många HIF:are följde varje steg han tog.2009 kom han så tillbaka till Sverige. Men till fel rödblått lag. Jag är för dåligt insatt i turerna för att ha några åsikter om det, men jag är övertygad om att Álvaro själv valt HIF före Örgryte alla dagar i veckan om beslutet helt varit hans. Sen lånades han ut en sväng till GAIS innan det där silly season-ryktet äntligen besannades. Den där champagnen som många tidigare fått ha på kylning i onödan kunde nu öppnas.Åtta år efter att hans försäljning räddade klubbens existens drog han återigen på sig den vackraste av tröjor och han gjorde det i en tid då Skånes stolthet krigade om och sedermera vann SM-guld. 2011 var i alla avseenden en perfekt säsong.Álvaro Santos hade kommit hem igen.Idag, den 30 september 2014, står det i Helsingborgs dagblad att Álvaro gör sin sista säsong i klubben. Han ska få en officiell avtackning mot Kalmar på fredag men jag är övertygad om att det från läktarhåll även blir avtackningar i övriga matcher. För en avtackning är helt enkelt inte tillräckligt för en del spelare och Álvaro Santos är en sådan spelare.Jag kommer personligen minnas Álvaro för hans stora hjärta. Visst har han även briljerat på fotbollsplanen med teknik, klokhet och professionell inställning i alla lägen, men den jag främst kommer sakna på Olympia är människan Álvaro Márcio Santos.Jag hoppas att vi verkligen lyckas förmedla vad han betytt för vår klubb och hur mycket vi kommer sakna honom. Álvaro har haft många smeknamn i sin karriär men i Helsingborg har tre bokstäver alltid räckt; Gud. Álvaro själv brukar slå ifrån sig det hela med ett ödmjukt skratt, för det är ju sån han är.Men faktum är att han i många supportrars ögon är en av de största vi haft, framför allt i modern tid. Henrik Larsson får ursäkta, men för mig är mannen från Belo Horizonte otvivelaktig etta. Jag har vid något tillfälle sagt att jag i vuxen ålder inte har några idoler, men det finns ett undantag och hans namn är Álvaro Santos.Jag hoppas att han inom en snar framtid får en annan roll i vår klubb. För i Helsingborg och HIF kommer han alltid att ha ett hem.Tack för alla minnen.Andreas Hägg, styrelseledamot Supporterklubben Kärnan