Derbyt var nästan som hämtat ur en bok, om hur derbyn ”ska vara”.

I alla fall första halvlek går det att romantisera mycket kring, och det är också den halvleken som lever kvar i minnet och definierar matchen. Men halvleken är också lite av en symbol för hela våren det året. En vår som förmodligen innehöll ett av de mest svårslagna lagen i HIF:s historia och präglades av ett stabilt försvar och enorm krigarinställning på alla positioner, kryddat med offensiv briljans i form av Rasmus Jönsson som kanske kom till sin rätt allra bäst i det här laget med löpvilliga spelare som Gashi, Sundin, Lindström och Christoffer Andersson runt sig på mittfältet och i anfallet.Inför matchen, som var Allsvenskans sjunde omgång det året, så hade HIF mer eller mindre kört över allt motstånd. Inte genom att alltid spela en fantastisk fotboll utan genom kamp, vilja och ett väldigt bra försvarsspel. 5 vinster och 1 oavgjord med 9-1 i målskillnad utgjorde vårt facit inför matchen som skulle sätta oss på ett rejält prov tidigt.Inte ens 5 minuter hade gått när Malmö får en helt felaktigt dömd straff efter att domaren dömer för hands när bollen tydligt träffar Marcus Nilsson i ansiktet. Wilton Figureido tar hand om den och sätter den i mål även om Pär Hansson är nära att ta den.Men både på läktaren och på planen visar vi direkt att vi inte viker ner oss och att vi är numret större än Malmö. Trots underläge så är det bara HIF-sånger som hörs och på planen vinner vi i stort sett varje duell. Det är inte alltid skönspel i den vanliga bemärkelsen, men någonstans är det precis såhär man vill se HIF spela i ett derby. Rätt snabbt märker man var det är på väg och det dröjer inte länge innan Ardian Gashi sätter 1-1 efter en fast situation där vi mer eller mindre forcerar bollen in i mål.Efter kvitteringen fortsätter HIF att mala på och Malmö har inte mycket att sätta emot. Varje fast situation känns farlig samtidigt som spelet på plan i stort sett endast är på Malmös planhalva. Sedan i ett anfall där det känns som att mer eller mindre hela laget är inblandat får tillslut Marcus Nilsson bollen framför helt öppet mål av Erik Sundin. Frågan är om Sundin misslyckas med ett avslut eller bjuder på en passning snett inåt bakåt, som om den är avsiktlig håller hög internationell klass, men oavsett vad så känns det skönt att Marcus Nilsson får revansch efter den feldömda straffen.Andra halvlek präglas av betydligt lägre tempo men det är ändå HIF som är det bättre laget och 3-1 känns närmre än 2-2. Men matchen slutar 2-1 och både på plan och på läktaren sjuder det av självförtroende under 90-minuter. Det var en sådan match där det trots underläge och uddamålsseger egentligen aldrig kändes som om det kunde bli någonting annat än vinst.Olof Mattisson